The Red Centre.

På lördagen lämnade vi Coober Pedy vid tiotiden och fortsatte vår resa norrut med en ny generator och en bil som gick som en klocka. Dock fick vi stanna till en gång för att kyla ner motorn som hettade till ordentligt, dels pga att vi körde långt och fort (det har varit minst 110km/h hela vägen) men också på grund av värmen som har legat runt 30-40 grader.

Vi korsade gränsen mellan södra och norra australienoch direkt kände vi hur temperaturen steg. Det som var konstigt var dock att det ändå var grönare i norra territoret än i de svalare södra delarna.

Vi kom fram till Uluru (Ayers Rock) runt kl 19 och satte oss nerför att väntain solnedgången för att sedan få se hur färgerna på stenen ändrades allteftersom solen sjunker. Tyvärr så blev det dock molnigt efter en stund så vi fick aldrig uppleva någon riktig solnedgång. Det var i alla fall häftigt att sitta där och titta på denna gigantiska sten, och under tiden avnjöt vi en delikat middag som bestod av färdiglagad pasta med tomatsås i konservburk (vi har under vår roadtrip ätit bröd med dressing till frukost, bröd och bönor till lunch och burkspaghetti till middag).

Då mörkret föll så åkte vi runt för att hitta någonstans där vi kunde sova för natten. Vi körde runt en stund på olika småvägar men kunde inte hitta något passande ända tills vi kom fram till en glänta mitt ute i ingenstans med en konstig belysning. Vi gick ut för att undersöka vad det var för ställe vi hamnat på och upptäckte att det var en rastplats. Där stod 9 rejäla träbord/bänkar uppställda och belysningen ledde längs en gång fram till en toalett med rinnande vatten. Vi borstade tänderna och skulle sedan bestämma oss för en lämplig plats att sova. Stället kryllade dock av myror så vi bestämde oss för att helt enkelt sova på borden, under stjärnorna. Innan vi gick till sängs så satt vi dock en stund och internetade då vi både hade internet- och telefonmottagning där ute i skogen.

Vi sov alla gott, trots lite småregnande, ända till vi blev abrupt väckta av en ficklampa och en barsk mansröst. Det visade sig vara en polis som kom för att säga till oss att vi inte fick campa där för att det var privat område. Vi packade då ihop våra sovsäckar och liggunderlag och åkte ca 2 mil söderut på Stuart Highway (vägen som går ända från söder till Darwin i norr), där hittade vi en rastplats där vi bestämde oss för att sova i bilen det som återstod av natten.

Klockan halv fem (vad vi trodde) så ringde väckarklockan och vi körde då tillbaka in i nationalparken som Uluru ligger i (den öppnar kl 5) för att komma i tid till att se soluppgången på stenen. När vi kom fram blev vi förvånade över att det inte var någon annan där och eftersom det inte verkade som att solen skulle gå upp på ett tag så sov vi en stund till. Ca en timma senare kom första bilen och sedan kom de i en tät ström. Det visade sig senare att Norra Territoriet är en timma efter södra Australien i tid och att vi alltså ställt klockan på halv fyra och var på plats i nationalparken kl 4, ca 2 timmar innan solen sedan gick upp.

Solnuppgången var egentligen inte så märkvärdig, den gick fort och färgerna på Uluru ändrades inte så mycket somvi har hört att de skulle kunna göra (det är nog olika i olika solnedgångar och uppgångar), men vi är ändå glada att ha sett det. Då solen var uppe gick vi tillbaka till bilen för att äta frukost och för att göra oss redo för att vandra runt berget, en promenad på ca 10,1 km. Precis i början av vandringen fanns de möjlighet att klättra upp på stenen (bara med en kedja att hålla i) och Will ville göra detta. Vi andra vågade inte då ca 35 personer har dött när de försökt bestigatoppen. Medans vi väntade på Will så klättrade Matilda dock upp en liten bit bara för att ha gjort det. Det var väldigt jobbigt och nedvägen var otäck då det inte riktigt fanns något att hålla sig i. Det gick dock bra för båda klättrarna och vi kunde starta vår vandring.

Det var en häftig tur och överallt fanns det skyltar som berättade om Aboriginerna och deras liv i och runt Uluru. Det fanns också grottmålningar som vittnade om liv i grottorna. Vi tog flera avstickare från stigen in på andra "återvändsstigar" och turen blev därför längre än 10 km och tog ca 4 timmar.

Då vi tagit oss runt och kommit tillbaka till bilen så körde vi till en annan del av nationalparken och till Kata Tjuta (The Olgas), som också är heligt för aborigierna. Kata Tjuta är aboriginska för "många huvuden" och det är ett passande namn för denna klippformation som består av ca 36 kupolliknande bergstoppar. Kata Tjuta var egentligen finare än Uluru men eftersom vi var trötta från den tidigare promenaden och värmen så gjorde vi bara den kortaste turen som tog ca 45 min fram och tillbaka.

På vår roadtrip har vi sett många olika varningsskyltar längs vägen som varnat för kängurus, kor, får, wombats och kameler. Vi hade sett alla dessa djusorter (Matilda körde nästan på en wombat på roadtripens andra dag) utom en kamel. På väg från Kata Tjuta så fick vi dock plötsligt syn på en kamel som gick och betade med på en äng. Vi rusade ut ur bilen och tog bilder och den lät oss komma riktigt nära. Den lade sig till och med ner så den kan inte ha varit så särskilt rädd. Vi fick riktigt fräckabilder med Kata Tjuta i bakgrunden men de får komma upp iett annat blogginlägg!

Efter fotograferingen så körde vi norrut till Kings Canyon där vi tog in på Kings Canyon Resort för tre nätter. Stället hade en pool som vi med glädje dök i för att kyla ner oss. Sedan gick vi till sängs och laddade upp batterierna för nästa dag.

På söndagmorgonen steg vi upp tidigt för att det inte skulle hinna bli för varmt då vi skulle utforska Kings Canyon. Denna vandring var kortare, 6 km, men eftersom det var mycket klättring och mer att stanna och titta på och fotografera än vandringen runt Uluru så tog det ca 5-6 timmar. Även på denna vandring så tog vi många extra återvändsturer så sträckan slutade nog på ca 1 mil ändå. Kings Canyon var verkligen häftigt och vi gillade det mer än Uluru och Kata Tjuta. Det blir en annan känsla när man klättrar än när man bara går runt, det var mer av en upplevelse. Då vi avslutat vandringen körde vi tillbaka till resorten där vi solade och badade i poolen en stund. Sedan gjorde vi i ordning oss för kvällen och gick till resortens restaurang där vi åt en rejäl middagsbuffé bestående av förrätt, huvudrätt och efterrätt. Vi tjejer hade dock valt att välja den billigaste buffénför 30 dollar (ca 204 kr) och fick därför inte ta av osten till förrätten och inte heller fick vi äta någon varmrätt. Det fanns dock många sallader och kalla rätter att ta av så vi var nöjda ändå. Will däremot valde att betala 59 dollar (ca 401 kr) och fick ta av allt. Att det är så dyrt beror på att resorten ligger så långt ut i ingenstans och att alla matvaror måste köras dit långväga ifrån med lastbil. Då vi avslutat måltiden gick vi och satte oss vid resortens utsiktsplats över Kings Canyon. Där satt vi och tittade på stjärnorna och spelade och sjöng (Will hade med sig en gitarr som lovisa spelade på). Det var en härlig kväll och vi såg alla varsitt stjärnfall. Vi kom också på att det var lucia dagen efter och passade då på att även sjunga lite luciasånger.

Dagen efter, luciadagen, så gick vi en annan promenadslinga på en annan del av Kings Canyon men den var väldigt lätt och kort så då vi kommit tillbaka till resorten så gick vi även en sväng runt själva resorten och hade då utsikt över Kings Canyon lite mer på håll. Även denna dag badade vi i poolen och solade och sedan hade vi en lugn och skön kväll på rummet.

På onsdagen körde vi tillbaka till Uluru då Will skulle flyga tillbaka till Perth därifrån (via Sidney). Då vi släppt av honom så körde vi norrut igen, denna gång med Alice Springs som slutmål. Vi tog in på ett hostel, duschade och fräschade, satte på en tvätt och gick sedan ut i hostelets restaurang där vi köpte lasagne och vegetarisk pizza (för 5 dollar styck!). Hostelet hade också en bar och där var fullt med trevligt folk. Vi följde med två killar, en australiensare och en engelsman, till stadens kasino och nattklubb och där var vi och dansade och roade oss. Matilda försökte sig också på att spela roulette men det gick inget vidare.

Torsdag morgon checkade viut vid tio och sedan åkte vi till ett museum om traktens flygande doktorer och fick också se en kortfilm om deras arbete. Vi åkte också till en ökenpark där man fick se och lära sig om livet i öknen. De hade en byggnad i vilken det på dagtid var mörkt och där man kunde se djur som man annars bara skulle kunna se på natten. Visåg både ormar, ödlor, råttdjur, fåglar och konstiga insekter, det var häftigt!

Efter vandringen i ökenparken satte vi oss i bilen igen och började vår resa söderut och in i södra Australien. På en rastplats mellan Coober Pedy och Glemdambo bestämde vi oss vid 12-tiden för att slå upp tältet för natten. Det är lite läskigt att tälta längs vägen sådär mitt ute i ingenstans och vi blev lite rädda när en bil full med karlar kom och rastade precis när vi slog upp tältet men vi har klarat oss bra.

På fredagen körde vi till Port Augusta där vi tog en paus på McDonalds för att där bestämma vad vi skulle göra härnäst och vart vi skulle åka. Vi ringde många samtal och sökte fruktplocknings ellerfruktpackningsjobb både i södra Australien och i Victoria (den delen av Aus där Melbourne ligger) men ingenstans fick vi napp. Det verkar väldigt svårt såhär innan jul och nyår så vi får avvakta till i början av januari och försöka på nytt då. Vi fick i alla fall tag på en man som sökte folk till att stå och säljafrukt längs vägkanten runt Adelaide (huvudstaden i södra Australien) och vi bestämde att vi ska träffa honom för en intervju i helgen. Då var det alltså bestämt att nästa resmål var Adelaide och vi ringde ett hostel och bokade in oss fyra nätter, till på tisdag. Vi fortsatte alltså vår resa söderut och kom fram vid åttatiden på fredagkvällen.

Nu är det lördag och vi har en riktig slappardag då vi laddar upp bilder från resan på facebook, bloggar och lyssnar på musik men då det regnarute så passar det bra. Om en liten stund ska vi laga middag (nudlar!) och sen ikväll ska vi gå ut och se vad denna staden har för nattliv att erbjuda!

Bilder på bloggen kommer antagligen upp imorgon eller i början av nästa vecka, ni får hålla ut tills dess!

Hoppas att ni mår bra och att ni inte regnar bort!

Ha en trevlig helg!

Kram från två fjollor med skrivkramp!